Tillfällen som får mig att vilja vråla "high five!", men när jag inte gör det utan liksom känner att det kanske inte uppfattas som helt professionellt, är med elever. När jag har samtal och vi tillsammans lyckas komma fram till nya tankegångar som eleven uttrycker att hen blir hjälpt av. Att hen beskriver en sak och jag berättar mina tankar och eleven ser fundersam ut och jag frågar: "har du tänkt så förut?" och hen med funderingen i ansiktet svarar "nääe". Då. Då vill jag fucking high-five:a med MIG SJÄLV!
