HARMONI

Jag har i många år pratat om och försökt uppnå en inre harmoni.

Det var först i tisdagskväll tillsammans med A som det föll på plats. Inte harmonin, not even close. Men det blev tydligt för mig vad jag menar med inre harmoni.

Jag har nog tänkt lite sådär irriterrande flummigt att jag ska gå runt i ett nästintill glädjerus och liksom älska livet varje minut och framkallat kräkningar av mina egna tankar.

Men i tisdags, då trillade poletten äntligen ner (i alla fall mätt med vad övertygelsen säger den här veckan). Jag vill helt enkelt lära känna mig själv, veta vad som triggar min ilska, svartsjuka, glädje, kärlek, you name it! Och känna av om jag har behov av att vara jävligt tjurig/filosofisk/självömkande en timme och att det sedan går över, är överspelat.

Vore inte det hur fett som helst? Att veta varför man behöver olika saker och vad som brukar göra att man mår/känner på olika sätt. Och sen se (typ) alla känslor som en del av att vara människa och liksom omfamna dem.