Jag har, som många andra, läst och förundrats över Blondinbellas inlägg senaste dagarna, tänker främst på detta och detta.
Jag känner spontant att jag inte önskar att hon var feminist, när feminist för henne innebär "ett gäng kränkta vita medelklass-kvinnor sittandes med rödvin runt ett bord och hittar på frågor att strida för", "en -ism med ett mansförakt" och att alla som definierar sig som feminister också skulle skriva under på kvotering. För människor som har en sådan syn på vad feminism innebär tror jag inte att det skulle hjälpa i kampen för jämställdhet.
Jag är feminist vilket för mig betyder att jag tycker att vi (alla människor) ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Jag är mans- och kvinnoälskare, inte fylld med ett mansförakt. Jag kämpar med att inte behandla människor jag möter utifrån kön, utan att bemöta människor med att jag inte ska tro för en sekund att jag vet något om en annan människa. Jag vill att saker som kön, klass, etnicitet ska vara totalt ointressant i mitt bemötande av en annan människa.
Jag är feminist och mot kvotering, jag anser att det strider mot mina tankar kring jämställdhet. Om vi ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter så går det inte ihop för mig att någon ska få gå före i kön endast på grund av sitt kön.
Jag möter i mitt arbete unga killar och tjejer i gymnasieåldern. När man gör övningar kring kvinnligt och manligt så händer det oftast att de är de stereotypa könsrollerna som lyser igenom. Att dem normerna fortfarande finns att anpassa sig efter.
Ibland möts jag av den här inställningen: "ja, det är såhär stereotypt, men det gör väl inget, varför måste alla vara lika för?"
Jag hamnar i tillstånd "fågelholk" (!)
Vänta nu! Vi har just pratat om att de här normerna och ramarna finns för personer med penis att hålla sig till och håller man sig inte till det så är man inte en riktig man. Alltså om du inte är likadan som alla andra män så är du inte lika mycket man! Om du inte är likadan som alla andra med penis så är du inte med. Inte accepterad.
Om vi för tydlighetens skull ska dra det till sin spets, såklart finns undantag och mer eller mindre handlingsutrymme beroende på social arena.
Som svar på frågan, "måste vi alla vara lika?"
"NEJNEJNEJ!!! MIN TANKE MED JÄMSTÄLLDHET OCH FEMINISM ÄR ATT ALLA SKA FÅ MÖJLIGHET ATT VARA HUR FAN DEM VILL OCH INTE STYRAS AV VAD SOM FINNS MELLAN BENEN PÅ OSS! OCH FRAMFÖRALLT INTE BLI UTSATT PÅ GRUND AV ATT DU BRYTER MOT NÅGRA TRÖTTSAMMA NORMER!"
Slut på meddelande. Mvh
"Kränkt vit medelklass-kvinna"
