Idag borde jag få guldmedalj, med motiveringen:
På grund av sina superwoman-aktiga styrkor och sin outtröttliga kämparvilja har Josefin tagit sig runt på en 5 km (!) lång joggingtur (!!). Trots ont i knät (även med det ny införskaffade knäskyddet (kan ni förstå så sportig jag blivit, vid knäskydd går gränsen mellan slö och sportig, eller?) fick jag ont) och 4,5-5 timmars sömn föregående natt, på grund av kent-konsert som f.ö. var awesome, slogs nytt rekord in distance.
Jag har alltså en operation igångsatt, vart igång sen sista april, jag har stött och blött huruvida jag skulle skriva om det här eller ej, men sen kom jag på, why not? Det är inget att skämmas/hymla med/vara rädd att jag ska ha dåligt inflytande med, utan snarare någon som mitt lata, anti-sportiga föregående jag behöver få höra om och få shoved up in its (my?) f-ing face! Så här har du föregående jag; Joggat? Japp! 5 km? Japp! Träningsskada i knät? Japp!
