Ja, som i aktiviteten inte siffran, mamma, pappa och andra känsliga tittare, ni kan få veta sådant ni inte vill veta, så STOP READ NOW (det är utomrikiska, betyder typ sluta läsa NU!).
Jag håller på och läsa en bok (Smuts av Katarina Wennstam) som handlar om sex, framförallt om sexköp, prositution, hallickar osv. Han som jag ser som huvudpersonen har ett mycket underligt förhållande till sex, typ hora/madonna-komplex. Jag tänker inte försöka mig på att förklara detta psykologiska begrepp, det får (inte alltid så pålitliga) wikipedia stå för (probably inte sista gången jag länkar till wikipedia på den här bloggen, deal with it källkritiker!), utan jag funderar istället kring vad komplexet från början fötts ur/i/kring/?.
Sex kan vara bra, dåligt, göra ont, var outhärdligt skönt, spännande, nervöst, såra, göra barn, ge sjukdomar OCH vara så så skamfyllt! Tonåringar vågar inte prata med vuxna om det, som oftast är dem som har mer erfarenheter/råd att dela med sig av än jämnåriga, vuxna vågar knappt heller prata om det, och pratar man om det pratar man kanske mest om sjukdomar, att det är problem i sexlivet eller annat som på något sätt sätter sex in a bad name. Barn ska helst inte veta att det finns och uppmuntras sällan till att utforska sina kroppar själva eller ihop med lekkamrater.
Jag menar inte att jag förespråkar varken barnsex, prostitution eller att inte prata om problem/svårigheter kring sex, men jag kan for the love of God inte förstå varför något som är grundat i många av oss som mer eller mindre ett behov (därför inte är onormalt för typ någon, eller borde inte vara det i alla fall) och som när det genomförs på två (eller en persons) villkor kan vara fullt av njutning och tillfredsställelse, kan vara kantat av så mycket skam, skuld och tankar om tabu?
Och by the way, att killar skulle tänka mer på sex än tjejer är (enligt mig) skitsnack, all forskning som visar på detta har utelämnat att tjejer inte förväntas tänka på sex och därför sällan erkänner hur mycket/ofta de faktiskt tänker på sex.
